Nere i dalen och vänder
Idag markerade ytterligare en milstolpe i återgången till normalitet. Vi tilläts nämligen motionera ute igen för första gången på 7 veckor. Vädret var strålande och det hade kunnat vara en riktig kanondag. Om nu livet i Coronatider inte varit den mentala bergochdalbana det visat sig vara. Under de senaste dagarna har jag sakta sjunkit mentalt och idag nådde jag botten. Jag vaknade helt utan energi och kunde inte uppbåda någon som helst motivation till någonting. Jag bytte till och med bort min tur att gå ut med dottern då jag inte ville slösa bort hennes timme ute med en deppig pappa. Jag ville bara sova. Med dottern och sambon ute ur huset gick jag och la mig och lyckades sova bort halva eftermiddagen. Det hjälpte lite. Efter en god middag och familjefilm på det så börjar livet återvända så smått.
Ikväll blir det tidig sänggång och så satsar jag på att sticka ut och cykla tidigt imorgon bitti. Ny dag nya tag.
