Livet är på väg tillbaka
Idag fick min dotter äntligen gå utanför dörren för första gången på sex hela veckor. Det kunde inte ha infallit på en bättre dag än denna med strålande sol och 20 grader varmt i luften.
Det föll på min lott att gå ut med henne den första vändan. Vi var lite oroliga över hur hon skulle reagera på att vara ute, dels för att det var så länge sedan och dels för att vi trots allt fortfarande måste hålla social distansering på 2 meter och vara allmänt återhållsamma.
Men återigen så har vi underskattat hur mycket en tvååring är kapabel att förstå. Vi hade gått igenom reglerna med henne i förväg och när vi mötte andra barn på trottoaren så var det hon som sa – vänta pappa! Så väntade vi tills de hade passerat. Inte ens när vi mötte hennes klasskompisar tappade hon kontrollen utan hälsade självmant på avstånd. Det vara bara när vi sprang tillsammans över stranden med hennes bästa kompis som vi mötte nere vid stranden som barnen glömde bort sig och sökte fysisk kontakt. Jag är mycket imponerad över hur mycket små barn är kapabla att förstå och anpassa sig till nya förhållanden. Men på samma gång gör det lite ont i hjärtat att inte kunna låta barnen leka tillsammans som de är vana vid. Men den tiden kommer, förr eller senare.
Premiärminister Pedro Sanchez uttalade sig igår om att så länge utvecklingen av smittspridningen fortsätter i samma positiva riktning som vi sett den senaste tiden så kommer även vuxna att få tillåtelse att gå ut för motion och promenader från och med den 2a maj.
Exakta detaljer har vi inte fått än. Men nu håller vi tummarna för att alla sköter sig denna veckan så att det blir verklighet. I kontrast till de senaste sex veckorna känns det framtidsperspektiv närmast som en återgång till normalitet.
