Sista arbetsdagen på ett tag
Idag kom det officiella permiteringsbeskedet. Från och med imorgon den 1:a april till den 31:a maj kommer mitt kontrakt att suspenderas. Med andra ord kommer jag inte att ha något arbete att utföra även om jag behåller min anställning. Istället för lön kommer arbetslöshetsunderstöd att betalas ut. Det var väntat då allt charterresande har upphört för tillfället. Inga nya resor kommer heller att ske inom denna period så det finns helt enkelt inget arbete för oss att utföra. Men i och med detta försvinner den sista tillstymmelsen till rutin från tillvaron. Nu när den här sista arbetsdagen är över blir det fullt fokus på att behålla den mentala hälsan tills den här skiten är över.
Sedan igår ligger i stort sett all icke essentiell verksamhet i Spanien nere. Fram till den 9e april har man inte längre rätt att gå till jobbet undantaget om ens arbete har klassificerats som samhällsnyttig verksamhet. För mig personligen innebär det ingen skillnad. Men för den spanska ekonomin torde det ha en rätt stor negativ påverkan. Jag hoppas verkligen att vi ser vändningen komma inom denna tidsperiod.
I övrigt började en grå och mulen dag väldigt bra med att jag fick sova ut för att sen vakna till en Full English Breakfast som min kära fästmö styrt ihop. Den slutade å andra sidan väldigt dåligt med att dottern vägrade äta middag, blev så arg att hon kräktes ner soffan och efter fortsatt krigande till sist somnade av utmattning. Livet är inte helt utan överraskningar trots allt.
Igår var den hittills svartaste dagen i Spaniens Coronakamp med 849 döda. Antalet döda i landet har nu passerat 8,000 och antalet rapporterat smittade närmar sig 100,000. Globalt har vi under dagen passerat 800,000 rapporterat smittade, en siffra som ökar med drygt 100,000 om dagen nu. Idag känner jag mig inte längre så positiv.
