Hyfsat med sol men trotsigt barn
Solen började kika in genom fönstren i förmiddags så jag smög upp på taket och satte upp en ny provisorisk lekpark för att överraska dottern. Det blev ganska lyckat tyckte jag. Det tyckte hon också, i sådär 20 minuter innan det blev tråkigt. Jag försökte i alla fall.
Dottern har varit trotsig idag. Hon provocerar verkligen aktivt nuförtiden, testar gränserna och blir allt duktigare att på att putta mig över dem. Det är tur att vi är två här hemma så en kan ta över när den andre håller på att tappa det.
Jag lyckades skrapa ihop lite motivation att träna idag och satte igång med ett litet program uppe på taket. Dessvärre blåste nordöstanvinden så kall att jag kände mig tvungen att gå in igen efter bara en kvart. Med vinden försvann motivationen. Jag gör ett nytt försök imorgon.
Det blir alltmer uppenbart för mig hur otroligt idiotiskt och oansvarigt det spanska ledarskapet har hanterat denna kris. Att ledarskiktet såg politiska poäng som överordnat nationell säkerhet och undvek att ställa in den stora internationella kvinnodagsmarschen i Madrid den 8e mars är helt ofattbart. Den stora folksamlingen eskalerade problemet i Madrid som är landets värst drabbade område. Bland annat vice premiärminister Carmen Calvo som nu vårdas på sjukhus för respiratoriska problem tros ha smittats under den marschen tillsammans med ett par andra kollegor. En domare har nu inlett förundersökning för att utreda om ansvariga begått brott genom att tillåta denna och ett drygt 70-tal andra massamlingar sedan den 2 mars då Covid-19 rapporten från EUs smittskydsmyndighet kom ut. Jag har redan min dom klar. Kände de inte till läget i landet vid det tillfället så var de arroganta och inkompetenta, kände de däremot till läget så var de arroganta och inkompetenta.
Hade de insatser som nu är i gång satts in i ett tidigare skede, när kunskap om läget alltså rimligtvis redan fanns och inte minst exemplet från Italien vrålade ut sitt budskap om hur alarmerande läget var, hade läget säkert kunnat se helt annorlunda ut idag. Istället har vi det såhär:
Gårdagen var återigen den svartaste dagen hittils och efter drygt 700 nya dödsfall inom ett dygn har Spanien nu passerat Kina med 3,434 döda i Covid-19. Bara Italien har fler döda. För andra dagen i rad hade vi också mer än 6,000 nya fall igår. Det totala antalet registrerat smittade närmar sig nu 50,000, nästan 27,000 av dem är hospitaliserade. I de värst drabbade delarna av landet ligger patienter i sjukhuskorridorerna utan sängar, utställningshallar görs om till fältsjukhus och på ålderdomshemmen dör de gamla i snabbare takt än kropparna hinner tas om hand. Det är riktigt, riktigt illa.
På andra sidan antlanten i USA registrerades drygt 11,000 nya fall igår, också det riktigt illa. Fortfarande är dock karantänsbestämmelser på delstatsnivå och de flesta delstater har fortfarande inga lagstadgade begränsningar i rörligheten. Samtidigt tänker sig Trump att allt ska tillbaks till normalläge till påsk. Jag skulle inte tro det.
Här på Balearerna är vi nu uppe i 562 fall men fortfarande känns det som att läget är under någorlunda god kontroll på öarna. Mig veterligen finns ingen smittad här i Pollença kommun än så länge. Om alla tar sitt ansvar kan vi hålla det så.
Imorgon är en ny dag. Låt oss kalla den torsdag.
