Man har inte roligare än man gör sig
Idag är dottern tillbaka på riktigt. Hon tutade i sig 4 bananer bara på förmiddagen och återvunnen aptit brukar alltid vara ett säkert tecken.
Med återvunnen energi var det dags att steppa upp den fysiska leken. Eftersom vi är ensamma på vår våning så ockuperade vi trapphuset och byggde om det till rutschkana. Det blev superlyckat. Det är få saker som gläder mitt fadershjärta så mycket som att se min dotter äta ordentligt och att leka sig trött. I dag fick jag se båda.
På jobbet arbetar vi fortfarande hårt på att få hem alla kvarvarande gäster runt om i världen. Många är nu hemma men många återstår än. Det är en mäktig utmaning att koordinera en så stor evakueringsinsats på nästan 100,000 gäster, speciellt när antalet tillgängliga flyg minskar för varje dag. Vi gör inte allt rätt, alla är inte nöjda, men i det stora hela får man säga att TUI som organisation gör ett fantastiskt jobb.
Spanien har än så länge idag rapporterat 3,433 nya fall och för andra dagen i rad över 3,000 nya fall på en dag. Totalen är nu uppe i 21,510. På Balearerna är vi dock relativt förskonade med 203 insjuknade totalt.
Tyskland ligger nu inte långt efter Spanien i totalt antal fall. Men en intressant aspekt är att dödsfallen där är mindre än 10% av vad vi har här. Jag skulle verkligen vilja veta vad det beror på. Har vi ett större mörkertal av smittade här? Har de effektivare vård där? Eller har smittan i Tysklab spridit sig så fort att dödsfallen inte hunnit ske än?
I Italien var det den svartaste dagen hittills med över 600 döda och nästan 6,000 insjuknade. När man har facit på vad sena åtgärder leder till i fall som Italien och Spanien är det oerhört svårt för mig att förstå Svenska myndigheters avslappnade eller rent av arroganta inställning. Corona sprider sig exponentiellt och en matematiker sa att vi i sammanhanget tenderar att övervärdera vikten av antalet för dagen och undervärdera risken för antalet för morgondagen. Det finns goda skäl att oroa sig för Sveriges morgondag.
Varje kväll kl. 8 öppnar vi fönstret och klappar händerna tillsammans med all andra karantänsbundna som en salut till all den sjukvårds- och annan personal som riskerar sina liv för oss. Det är en rörande gest av solidaritet som ger mig gråt i halsen varje gång. I nuläget har vi 24 anställda inom sjukvården bara på Balearnerna som testats positiva. På fastlandet har två Guardia Civilofficerare dött av smittan. Båda yngre än mig, båda makar och fäder. Hade jag haft en gud hade jag bett för dem alla.
Imorgon är en ny dag. Jag väljer att tro att det blir en bra dag.
